Texter

Göteborgs-Posten
Bohusläningen
Båtliv
Mål och medel

Biståndsorganisationen Sida frågade förra året ett brett urval svenskar hur stor andel av människorna i fattiga länder som kan läsa och skriva och har tillgång till rent vatten och sjukvård. Bara 10-20 procent, trodde de flesta. Men rätt svar är 70-80 procent, enligt FN:s statistik.

Internationella Gallup har gjort liknande enkäter i ett stort antal länder. 48 procent av de tillfrågade anser att nästa generation tvingas leva i en sämre och osäkrare värld än idag. Mest pessimistiska är vi västeuropéer. Varför? Fakta borde ju göra oss till trotsiga optimister. Se bara på de senaste tjugo årens globala framsteg:

Barnadödligheten – andelen döda före fem års ålder har minskat med 25 procent

Antalet väpnade konflikter har minskat med 40 procent

80 länder har tagit viktiga steg mot demokrati.

Hundratals miljoner har lyfts ur fattigdom och hunger

Risken att dö i hjärt- och kärlsjukdomar har halverats i OECD-länderna

Jovisst, världen präglas också av enorma problem: finanskris, orättvisor, miljö- och klimathot. Men alldeles uppenbart är vi mer svartsynta än nödvändigt. Därför att vi har dålig koll på de hoppfulla data som finns – för dem som vill se dem. Det vill nästan aldrig media. Och det är media som målar verkligheten för oss, ofta i dystra reportage som förenklar, fragmentiserar och förskräcker. Och utan att berätta om alla positiva trender som också är en del av sanningen.

När får vi läsa om Ghana, på god väg att uppnå FN:s första millenniemål, halvering av fattigdomen till 2015? Eller om vaccineringen av världens barn mot difteri, mässling, kikhosta och polio som ökat från 5 till 78 procent på trettio år? Att andelen kvinnor i världens parlament ökar – och att dödstraffet 2008 är avskaffat i 135 länder, mot sexton år 1977? Bosse Angelöws bok ”Glädjerapporten” ger fler exempel.

Vi behöver få höra de goda nyheterna också, från den lilla och stora världen. Bara den som ser hoppet förverkligas kan förmedla hopp åt andra.

En hel del positiva ting har faktiskt skett eller är på gång: demokratin har, om än med kvardröjande brister, segrat i många tidigare diktaturer. Medel-livslängden stiger. Forskare understryker att mänskligheten aldrig haft större möjligheter att lösa sina problem än idag.

Vi måste tänka globalt – men förändra lokalt. Det är bara fantasin som sätter gränsen för vad vi kan åstadkomma om vi går samman kring goda initiativ.

Sex F för att rädda jorden

Ibland tar jag själv hjälp av de sex F-ens strategi för en bättre värld, i stort som smått: Förundran, Förståelse, Försoning, Förnöjsamhet, Förändring, Förtröstan. Jag menar att de hör ihop och samverkar. Låt mig beskriva dem, från slutet.

Förtröstan är en bristvara i vår kultur. Däremot finns det tyvärr alldeles för mycket av det jag vill kalla mental försurning: pessimism, passivitet, kanske till och med förakt för demokratin. Media späder ofta på desillusionen, genom att mestadels bara kabla ut djävulskap och elände och sällan de goda och löftesrika trenderna.

Att stärka förtröstan och framtidstro är något ofantligt viktigt som vi kan och måste hjälpa varandra med.

En väg till hopp är att själv medverka till positiva förändringar, snarare än att vara del av problemen. Det kräver kunskaper, men också en ständig övning i försoning och förnöjsamhet. Att vara försonad med sig själv, sin omgivning och själva existensen förlöser oanade mängder energi som annars binds upp i dåligt samvete, skuldkänslor och frustration över egna tillkortakommanden. Samma sak gäller för den som odlar förnöjsamhet, materiellt och andligt, och därmed slipper slösa energi på att blåsa upp sig, jaga status, feta plånböcker och yttre bekräftelse på sin värdighet som människa.

Här är det lätt att se hur inre och yttre landskapsvård betingar varandra. I ett samhälle med påtagligt många missnöjda, besvikna och ”obekräftade” människor tenderar alltfler att bli nappsugare, som, om de har råd, tröstar sig med överdriven materiell konsumtion. Och orsakar därmed ökat slitage på naturresurser och miljö. Medan det omvända också självklart gäller: En kultur där andliga värden – musik, teater, naturupplevelser, mänsklig gemenskap – anses skänka ökat livsinnehåll och social status blir sannolikt mindre miljöstörande.

Slutsats? Vi bör kalka i sura hjärtan, egna och andras! Plantera på själens förbrända kalhyggen. Bedriva mental biotopvård, för att tala ekologernas språk. Redskap: Inbördes uppmuntran och ”peppning”, andlig inspiration, konkreta uppdrag som stimulerar och använder våra personliga gåvor och förmågor. Men också miljöer där vi i nära vänners gemenskap får gråta ut och bearbeta sorg, besvikelser och rädsla.

Min allra djupaste källa till engagemang för en rimligare värld heter förundran. Förundran inför det levande och skapelsens skönhet och vishet. Vetenskapen kan hjälpa oss, poesin, musiken, konsten, och våra egna strövtåg i skog och mark. Förundran kan fylla oss med den kärlek, vördnad och kraft som behövs om vi skall orka delta i den politiska och vardagsnära kampen för en bättre värld.

Lövsångaren är här igen, sju gram lätt, efter åttahundramilafärden från Tanzania. Jag uppfylls av igenkännandets glädje. Den har flugit hit om natten, ensam men med ledning av sin inbyggda stjärnkarta och den nedärvda magnetkompassen. En ljuvlig musikant! Sveriges vanligaste sommarfågel och samtidigt en afrikan på gästbesök.

Världen är en by och Moder Jord en levande kropp. Jag har stjärnstoft i min kind, oceanernas vatten i mitt blod. Jag är både urgammal och ofattbart ung i universums historia. Allt hänger samman i den kosmiska väven, ingen kan leva för sig själv. Poeten Göran Sonnevi vet vad det handlar om:

I varje bit bröd
jag tar i munnen
finns alla människorna
hela jorden, hela himlen
och alla stjärnorna

Världens chans

Fyra planeter till. Det är vad som skulle behövas för att ge all världens människor en materiell standard på Europas nuvarande nivå. Åtminstone med den teknik som nu finns för att producera välfärd ur jordens råvaror.

Det är förstås en alldeles ohållbar utveckling. Vi har ju bara en jord.

Utmaningen har många dimensioner. I vår redan så rika del av världen handlar det ofta om bristen på tid för eftertanke, för barn och familj. En ensidig materialism på bekostnad av kultur, andlighet och livskvalitet. Och sambandet är tydligt: Stressad människa betyder en stressad jord.

En majoritet av mänskligheten lever med helt andra bekymmer. 800 miljoner går hungriga varje dag. Två miljarder saknar elektricitet. Tre miljarder, varannan världsmedborgare, tvingas nöja sig med hundra liter vatten per dygn, för matlagning, hygien och odling (vår svenska medelförbrukning ligger på 800 liter). Och allt detta, trots att det ju faktiskt finns resurser för att skapa en rättvis värld.

Världen kan inte vänta, förändringarna måste komma nu. Det handlar inte bara om politik, ekonomi och ledarskap. Vad som också krävs är ett slags mental och andlig förnyelse inom varje människa, en förnöjsam livshållning inte minst bland oss som redan njuter denna världens goda i rikt mått.

Ljumma majmorgnar har jag för vana att då och då slå mig ner under min favoritek, född ur ett ollon på 1600-talet. En ärrad, djuprotad gamling, höghus för minst tusen olika sorters kryp, insekter och fåglar. Sinnebilden för erfarenhet och framtidstro.

Foto: Jan Töve